Efter ett intensivt första dygn här i ”Ramis” ligger vi nu bokstavligen talat slutkört i sängen. Vi har avverkar ett grymt teknikpass i dalen tillsammans med Mathias. Lite vind, mycket stakning och många skratt senare tackade vi för oss och bytte längd mot nedför. Måste erkänna att jag kände mig rätt ringrostig med laggen men efter några kurvor och lite proffstips av Mathilda började spänningarna släppa. Tror det var drygt 2 år sedan jag åkte nedför. Både Emily och jag kittade upp oss inför resan med nya skidställ så jag kände mig iaf proffsig. Utseendet är verkligen viktig i backen, nästan som på gymmet. Jag kan åka, absolut, men jag är inte inte något proffs. När jag glider in mot inpasseringen vid liften kommer en medelålders herre och nästan tränger sig in framför mig. Jag stannar till och ser hur han iaktar mig, 20 år yngre och lite längre.
– Åk du före menar jag och visar med handen. Han tittar på mig och skrattar lite,
– Nej åk du.
-Ok, säger jag och slinker in och 1 sekund senare kommer det jag nästan förstod skulle komma:
– Jag åker ändå om dig i pisten
– Det gör du säkert sa jag och tar första bästa ankarlift upp..
Suck!
Lunchen på Restaurang Agaton, som för övrigt fått utmärkelser i White Guide, en riktigt god hemlagad pytt på kalvkött från granngården. Ramundberget jobbar så långt det bara går med närproducerat och när chefskocken berättar om deras arbete blir man på riktigt imponerad. Rödingen vi skulle äta senare ikväll kommer från Norge, bara 20 mil bort. Korna går 5 km bort och betar, öl, sprit och cider bryggs själva, brödet bakas i deras bageri osv. Det är verkligen påtagligt hur viktigt och stolta de är över detta. Det är inte stort här i Ramis men jag gillar det. Vi bor praktiskt taget i backen, mat, skidor, skoter allt finns precis i direkt närhet. Jag gillar det och imorgon väntar ytterligare en spännande dag men aktiviteter som skoter, ölprovning och störtlopp! Se upp i backen. /Gustaf