BULLTERRIER MELLAN BENEN

22 september - 23:17

20130922-225207.jpg
Host –
Håller på att sätta kaffet i halsen. Olga tittar på mig med sina snälla, oskyldig ögon. Jag är inte 100 på vad det är hon är ute efter men jag känner mig lite utsatt – lite i riskzonen. Nog för att Marcus och Tessan har bra pli på henne med en löpande Bullterrier – ja vad gör man? I denna stund är jag glad att jag kört den ökända ”Gynstolen” ett par vändor och att mina knipmuskler inte är helt obefintliga. Hon backar sakta undan och lunkar vidare i jakt på chokladtårta. Fjew!

Känner ni igen ”posen” på bilden nedan? Rätt vanliga på instagram bland tjejer och jag tycker min gestaltning inte är helt olika? Har gått ett bra tag utan att jag bjudit på mig själv så idag när jag och E stod och väntade på tåget kändes det som att det var läge. Om alla tjejer har rätt att lägga ut ”gluteusbilder” måste väl vi killar också få bjuda till? Ja menar kom igen – vad hände med det jämlika samhället?

20130922-225219.jpg
För en gångs skull hittade jag några nya klädpaltor på stan. Det är inte ofta jag shoppar och det är nog främst för att jag är lite trött på att se snygga kläder för att sedan dra på mig halva och inse att plaggen inte är sydda för min kropp. Byxor tex – Idag hittade jag ett par svinsnygga JLindeberg – lite smalare nertill, mörka med mörka sömmar, perfekt mängd detaljer men ändå dressat. Först ut 33- 34 – Den gick inte ens över knäskålen. Expediten hämtade snällt ett par 36-34 – Den största storleken de har. Nog för att de är ”slim” men inte SLIM. Sitter som ett korvskinn på mina lår. Rumpan min är bra mycket större än midjan och när jag väl får ihop knappen så sitter de på halv stång baktill och jag får visa halva kalsongerna. Om man gör en snygg modell måste man väl kunna få den att sitta eller förse oss lite längre duudes med size också? Så svårt kan det inte vara. Det var tyvärr bara att skippa det och dra på sig en schysst skjorta och tunn dunväst istället. Dessa satt kanon – direkt – så varför kan man inte göra byxor så?
20130922-225227.jpg

Efter träningen på SATS Uppsala skyndade vi till tåget och mat hos svärföräldrarna.
Min plats framför grillen var given och när jag klev ut – började det regna.. från duggregn – till spöregn. I paraply, armbågsvärmare (inte fått av mig dem från gymmet) och shorts grillade jag vårt protein och i samma ögonblick jag slog av grillen och plockade sista biten slutade regnet ösa ner. Fair – I accept – ler, knäpper ett kort och går in. Det får regna, det får blixtra – idag kändes det inte relevant eller som om det gjort till eller från. Martins uttryck ”att pissa på ett plåttak” från senaste podcasten stämde på mig idag men det är konstigt det där. Ibland är jag som en svamp och ibland ett plåttak. Morfar kändes närvarande idag och jag känner mig trygg då. Trots att han inte finns här så finns han med mig. Han ger mig kraft och trygghet.

20130922-225233.jpgNär vi är starka, friska och vår familj mår bra vill vi så många saker med och i livet – när vi eller någon i vår omgivning är sjuk – vill vi bara en sak.
Såg en bild på lilla Stella på instagram – Hon satt och drog på sig ett icaniwill-armband och ett var redan på armen. Hon har absolut ingen aning om vad de betyder men för mig betydde den bilden mycket. Hennes mamma är inte längre i livet och hon kommer växa upp utan henne. Jag är så glad att jag fick möjlighet ett ge Cathrine den gåvan vi tillsammans samlade in innan hon gick bort. Vill bara påminna Er om livets skörhet och att ni tar vara på det på bästa sätt. Man glömmer det allt för ofta.
/Gustaf