Som min Naprapat Jonas brukar säga, ”Att stretcha en minut känns som en oändlighet ändå klagar folk på att dagarna rusar förbi”. Att balansera mellan denna/dessa minuter i relation till en hel arbetsdag är svårt men nödvändigt. 60 sekunders vila när man köra 5×15 reps i böjen.. varje andetag är absolut nödvändigt, sekunderna stormar iväg och men ser redan slutet på vilan innan man är där. Man känner repsen innan de kommer. På samma vis ser många slutet på helgen på söndagsmorgonen och känner ågren över att gå till jobbet på måndag redan innan måndagen kommit. Det är riktigt spännande att fundera kring konceptet tid. Den senaste veckan har jag haft förmånen att bruka en fin BMW igen och trots Stockholmstrafiken har den givit mig mer ro och tid i förhållande till om jag tagit det kommunala alternativet. Det hela står så klart i relation till tiderna jag förflyttar mig på, dvs tidig morgon, mitt på dagen och sena kvällar. Lite folk ute, bra med parkeringsplatser och när jag dessutom haft en del produkter att flytta denna vecka har det varit ovärderligt och en riktig lyx.

Imorgon hoppas jag få tag på nästa leverans och blir det så är väntan över för många personer där ute. Den senaste månaden har varit proppfull med utgifter och jag har helt ärligt haft lite svettningar vissa stunder men försäljningen har iaf tagit sig nu när de nya produkterna släpptes igår. Välbehövligt tillskott för så här är det som egenföretagare och framförallt i den sitsen jag är i, där jag inte har några fast intäkter alls egentligen. Det är inte en optimal situation men jag har gjort min årsbudget och det känns ändå OK vad gäller kostnadsbiten. Dock driver detta faktum mig alltid att jobba, alltid att säga ja till jobberbjudanden, att jag måste ta varje chans jag får, jag passar inte, jag måste ta det. Man lär sig mycket vad gäller tid och effektivitet när man jobbar så här, vissa saker är rent ut sagt minusaffärer för mig men likväl måste och vill jag ta det för att det ger annat. Vi har diskuterat detta tidigare men vi kan ta ett exempel. Det är egentligen inte smart av mig men så är det ibland, jag tycker riktigt mycket om paracordarmbanden jag släppte igår. Historien bakom dessa är att fallskärmslinan, som de är knutna av, är det ultimata överlevnadsverktyget för militären och används flitigt där. Soldaterna knöt armband för att få med sig dessa ut på fältet och sen har det spridit sig till varuhandeln.

Mina armband kostar 329 kr. Mycket pengar säger många och ja, jag håller med dig men det finns en förklaring. Du kan hitta tex enfärgade armband för 100 kr, knutna i Kina, med plastspännen. Dessa armband är tvåfärgade i vår egna kombination, bara materialet kostar sin peng. Sen har en bekant till mig knutit dessa för hand, han har dessutom köpt hem mattsvarta spännen i lättmetall och skickat iväg för gravering. Detta är inte gratis, tvärtom. Sen har jag bestämt att bara kör 20 st, 10 i varje design, 5 i varje storlek. Detta innebär att man inte får några stordriftsfördelar vid inköp av varorna och personen som knyter ska så klart tjäna sina pengar på detta. Jag kan ärligt säga att detta inte är en ”bra” produkt för mig rent ekonomiskt men jag gillar idén, historien och hur de blev när allt var klart. De är alltså riktigt unika och i min mening riktigt snygga. Därför tar jag in dem och hoppas att de personerna som köper dessa känner sig unika och att de verkligen får ett fint armband i grym kvalité. Hoppas även att dessa kan hjälpa att bygga varumärket starkare då de är lite unika. Jag är en riktig sucker för unika produkter och nu inom kort kommer jag presentera ytterligare en sån här produkt som jag bara älskar och faktiskt drömt länge om att göra. Inte direkt något du använder på gymmet men lovar dig att den bidrar till dina framsteg. Nu blev inlägget rätt långt men det är skönt att skriva av sig efter en bra och lång dag, med många minuter och många timmar. /Gustaf