Nu har jag släppt taget om nyckeln som jag burit med mig den senaste tiden. Gårdagen var så där fantastisk. Solnedgången, ljummet ute, fixade lite ärenden på kvällen och njöt verkligen. Bilåkning är min terapi. Hur tråkigt det än är att lämna tillbaka den så är det bara en bil och materiella ting ska man aldrig fästa bli beroende av. Då tror jag att man fastnar som person. Allt materiellt kan ersättas, men med det sagt, vilken bil! Dags för träning och det innebär in i den mentala bubblan. Boya /Gustaf