Tvivel. Det har funnits med mig i livet så länge jag kan minnas. Mitt första minne av tvivel var nog kopplat till rädsla. Rädsla att våra ta den där straffen i Gothia Cup 1998 i förlängningen. Om jag, lagets kapen missade ökade chanserna dramatiskt för att vi skulle åka ut. Är jag tillräckligt säker, van och duktig för att sätta straffen?
Skolan. Tvivlets hemmaplan. Lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet, universitetet, alla delar samma tvivel och lätta ångest. Har jag pluggat tillräckligt? Kommer jag ihåg allt jag läst, klarar jag provet över huvud taget?
Träningen. Tar jag i tillräckligt, tränar jag tillräckligt mycket, sköter jag sömnen och kosten till punkt och pricka? Orkar jag hela passet? Tävlingar. Är jag för liten? Är jag för kass på chins/dips/rodd? De andra ser mycket starkare ut och deras diet går så lätt, verkar det som, på sociala medier.
Företagandet. Satsar vi på rätt saker när vi bygger långsiktigt? Köper vi hem tillräckligt? Är det rätt person vi anställer? Kommer kunderna uppskatta våra plagg? Arbetar jag tillräckligt mycket? Är jag en tillräcklig chef som har tid att lyssna och stötta?
Livet. Gör jag rätt val? Vågar jag säga upp mig? Är jag en bra man åt min fru? Är jag en bra förebild för mina barn? Är det rätt att köpa en dyr bil? Har jag rätt kläder för sammanhanget och tillsist, duger jag som människa?
Att leva med tvivel har många gånger piskat mig att fortsätta köra, sluta ge efter för känslor i stunden för att nå de långsiktiga målen och drömmarna. Tvivel har många gånger tagit mig i mål. Tvivel har många gånger, trots just själva effekten av att tvivla, fått mig att våga chansa. Tvivlet i mig tvingar mig att tänka på alla tänkbara scenarios, alla utfall och möjligheten som faktiskt ligger i tvivlet om vi vågar. Utan tvivlet hade jag inte varit där jag är idag.
Ikväll har jag tvivlat hela kvällen. Högt och lågt för mig själv och inför Emily. Inatt kommer jag fortsätta tvivla och imorgon när jag vaknar är nog tvivlet lika starkt som när jag sluter ögonen inatt men en morgon när jag vaknar, då är tvivlet borta och kvar finns bara driv, inspiration och övertygelse.
Jag kan inte lova något, men inom mig finns en liten gnista, en gnista som vilat ett tag och som vill slå eld och börja brinna starkare igen. En mer regelbunden blogg-gnista. Vem vet.
Åter till tvivlet
/Gustaf
Känner att jag har svårt att bestämma mig för om tvivel är av godo eller ondo. Förmodligen varken eller och både och. I vissa sammanhang kan det hjälpa en att värdera ens resurser och möjligheter och på så sätt generera ett bättre utfall. I andra sammanhang kan det vara helt lamslående: Skulle t ex Zlatan börja tvivla på sin förmåga vore nog karriären snart över. På sätt och vis kanske tvivlet behövs i våra liv som en krydda, ett analytiskt redskap. Tror dock att det är dumt att låta det uppfylla en så till den grad att man inte kan se bortom det. Det kloka är antagligen att omge sig med folk som kan ge vettig input och hjälpa en att vara rationell. Å andra sidan vill man ju inte låta andras eventuella tvivel hindra en från att göra det man själv tror på…klurigt det där.
Satte du straffen btw?
/K
Intressant tankar som vanligt K! Kul att få lite sparring. Jag landar någonstans där i mina tankar också. Tur för mig att jag byggt ett bra nätverk med folk som ser på mina handlingar och resultat med andra ögon än mig själv.
Jag satt straffen, och en jäkla massa hörnor ;)
/G